Archive for maj, 2008
P@rable project
Vid lärarutbildningen i Umeå har vi arbetat med bloggen som verktyg för reflektion under delar av en kurs inom det allmänna utbildningsområdet. I Linköping arbetar man med att ta fram en digital portfolio som ska följa studenten under lärarutbildningen och främst VFU:n. Karlstads universitet har tagit fram en föreställningskarta som kan liknas vid en mind map som ligger till underlag för nulägesanalys och analys av utvecklingsområden. Dessa tre olika reflektionsvertyg samlas under P@rable project.
Workshopen inleddes med en presentation av de olika delprojekten innan det öppnades upp för diskussion. Diskussionen behandlade bl.a. bloggen som verktyg, dels som reflektionsverktyg, dels utifrån ett etiskt perspektiv. Vidare diskuterades vikten av att välja rätt verktyg för det syfte man vill uppnå. Är det en dialog med studiekamrater som ska föras eller är det en dialog mellan universitetslärare, student och lokal lärarutbildare man vill åt? Även vid den här sessionen nämndes hur nätbaserade forum medger direkta avtryck enkelt och hur det kan kopplas till reflektion.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det blev ett intressant samtal som gav nya perspektiv och infallsvinklar.
//Helena
Reflektion över självreflektion
Under denna session presenterades en studie som baserades på studenters reflektioner kring sig själva och sitt studerande. Syftet var att att förbereda studenterna för det som komma skall. Mer specifikt handlade det om att studenterna skulle själv ta ett aktivt ansvar för att utveckla sina färdigheter genom planering, systematisering, disponering av tid etc. Detta är just det som krävs i studier på högre nivåer. Men är alla studenter i den mognadsnivå att man själv reflekterar över dessa saker? Jag tror att detta initiativ från Lunds Universitet gagnade utbildningen som sådan men frågan är om en kurs/moment med självreflekterande inslag räcker till för att få studenter i större utsträckning att fundera kring sin prestation. Upplägget med kontinuerlig självreflektion av sina tankar, hur man löste problemen, måluppfyllelse tror jag bidrar till en kort stunds reflektion. För att det självreflekterande kritiska tankesättet ska tas med ut i kommande arbetsliv, tror jag på en kontinuitet i utvärderingar under studietiden.
/Monica
En svårfångad lärarroll
Eva Skåreus analys av lärarstuderandes bilder av dem själva som lärare visar att det i hög grad är läraren som hjälte som förekommer. Det kan vara hjältar från film, sagor, samhälle, mm. Vilka ideal är det som eftersträvas i dessa hjältebilder? Det är en ensam gärning som gestaltas och jag kunde känna en utsatthet i vissa av bilderna. En lärare saknade sina händer, en annan satt på en hästrygg och blev ansatt av små figurer. Det verkar för mig som om lärarrollens komplexitet gömdes bakom schabloner och rädslor.
Bilder är utlämnande och nakna, vilket kan väcka etiska aspekter då mer än upphovsmakaren vill tolka dem. Om metoden att arbeta med bildskapande och bildanalys och krävs att studenten kan distansera sig från sin bild. Tips som gavs för att komma vidare var att arbeta med dikotoma bilder till dem som var gjorda, eller att studenten själv skulle ställa några frågor om sin bild som denne själv skulle svara på.
/Malin
Bilder över sin yrkesroll
Kan man genom att skapa en bild i photoshop och genom denna svara på frågan om synen på sin lärarroll analysera fram ett svar?
EnligtEva Skåreus är detta en möjlighet. Eva har använt sig av sin undervisning till att forska om bildernas möjlighet för studenter att analyser ovh visualisera sin framtida roll som lärare. Resultatet blev att många av studenterna skapade bilder där hjältar stod i fokus. Detta tolkar då Eva som att hjälten är det idela som finns hos studenterna. Innebär det d att studenterna vill bli hjältar för sina elever eller att de ser sina lärare som hjältar och vill efterlikna dem. Vi har alla idela och frågan jag får är vart idealet kommer ifrån.
Något som togs upp i efterdiskussion var när bilderna var skapade i utbildningen. Detta vidarutvecklades till att det skulle vara intressant om samma studenter gjorde om arbetet efter exempelvis ett år för att se om bilden förändrats och vad som i så fall hade förändrats.
jag saknade aspekten på huruvida studenterna arbetade, i samma rum eller enskilt, vilka möjligheter de hade att påverka varandra. Denna fråga uppkommer då en grupp elever hade flera hjältebilder medan en annan grupp hade flera bilder med Jesus.
Attarbeta med bilder för att analysera sin lärarroll eller för all del någon annan yrkesroll är ett intressant arbetssätt. Dock tror jag att risken att övertolka bilderna finns, eller att det blir en prestation och den bild man verkligen ej skulle vilja skapa ej kommer fram.
/Åsa
Konsten engagerar
Margareta Melin-Higgins och Pernilla Severson, konsten att höja teoretisk begreppsförståelse lyfter ett intressant ämne. Kan man använda konstnärliga pedagogiska metoder för att undervisa i traditionellt teoretiska begrepp? Efter förläsningen är jag helt övertygad om att kombinationen av estetiskt aktivt lärande i teoriundervisningen är något vi kommer att få se mycket mer av.
Det behövs en medvetenhet för att se de strukturer som vi omges av i samhället. Genom att synliggöra den strukturerade strukturen blir människans habitus i fokus och vi kan se våra tankar vilket i sanningens namn är rätt homogena. Detta pga. av den homogena bilden som samhället sänder ut, som Margareta Melin-Higgins och Pernilla Severson hjälper oss att rita på ett papper. När vi får tio sekunder att rita en bild som förklara känslan, tanken som dyker upp ritar deltagarna på NU2008 likvärdiga bilder. En kvinna är en böljande figur med fylliga bröst medan vetenskapsmannen är en man som det snurrar en massa saker kring.
Genom att skapa en interaktion mellan konstnärliga pedagogiska metoder och teoretiska begrepp hoppas jag att vi kan ge estetiken en rättfärdiga plats i den akademiska världen.
//Veronica
maj 8, 2008 at 11:42 f m nshunu2008veronica Lämna en kommentar
Nya tider
En genomgående slutsats under den här konferensen har varit att vi lever i en ny tid och i många fall stavas den ”nätbaserat lärande”. Tekniken har fullkomligt exploderat de senaste åren och helt klart är den här för att stanna. De omedelbara fördelarna är uppenbara: lägre kostnader för lärosätena och ökad flexibilitet i tid och rum. Men igår under Marita Ljungqvists presentation slogs jag av tanken att dessa fördelar även kan innebära en fara.
Själva huvudpoängen med presentationen var hur man kan göra e-lärande mer flerdimensionellt och därmed erbjuda ett fullgott alternativ till campusundervisning, men även frågan om kvalitet och uppfattningen att nätkurser skulle vara någon slags ”light-kurser” togs upp. Kursen Ljungqvist använde som underlag innehöll få obligatoriska moment vilket förklarades med kravet på flexibilitet från studenternas sida, och dessutom med att många inte läser i syfte att ta poäng utan mest för att det är kul (vilket i och för sig är en anledning så god som någon). Jag tror inte att nätkurser i sig innebär lägre kvalitet; jag har själv studerat via nätet och till och med upplevt det motsatta. Men faran skulle kunna ligga i att vissa lärosäten ”kastar in” nätkurser dels för att det ligger i tiden och dels för att locka nya studentgrupper till lägre kostnader, utan att ha den nödvändiga kompetensen. För den nya tekniken innebär inte bara nya möjligheter utan även krav på ny kunskap, för att inte tala om en helt slags ny kreativitet. Och kanske, kanske händer det ibland att man ”flirtar” med studenterna och sänker kraven för att tillgodose deras behov av flexibilitet?
Exempel på exakt hur bra nätbaserat lärande kan bli tog Jan Herrington upp i sitt key note-tal Web Environments and Authentic Learning. Där presenterades inte bara ett fullgott alternativ till traditionell undervisning, utan i flera avseenden kanske till och med ett bättre då den nya tekniken ger oändliga möjligheter till interaktivitet, flerperspektivtänkande och produktion snarare än reproduktion. Men precis som med The Scholarship of Teaching and Learning krävs det ett speciellt tänk och kreativa lärare. Lärare som våga ställa krav på aktiva studenter som engagerar sig i sin egen lärandeprocess.
Som jag ser det är det bara våra egna begränsningar som bestämmer vart den nya tekniken tar oss. Eller som en nätkurslärare sade igår under lunchen: – Är man besluten att måla fan på väggen så dyker han så småningom upp.
//Mia
Autentiska examinationer. Att bedöma efter situation eller ämnet?
Nu jag blivit ordentligt inspirerad! Maria Andersson och Anna Lundberg under sessionstiteln ”Autentiska examinationsformer” med ett stort engagemang presenterat sitt sätt att examinera sina studenter -genom autentiska examinationer. Programmet är inom biologi – etologi och djurskydd. Deras metoder var framför allt att sätta studenterna i situationer som de kommer att möta i verkligheten. Detta gjordes bland annat genom studiebesök, muntliga presentationer av ämnet ute på skolor och att svara på frågor från allmänheten (berörande ämnet). Entligt Anna och Maria ledde studieformen till hög entusiasm och engagemang bland studenterna.
Under diskussionen framkom dock ett antal funderingar kring bedömningen av autentiska examinationsformer: ”Hur examinerar man dessa examinationsformer?”, ”Bedömer man i den autentiska situationen eller efter ämnet?” Exempelvis om frågorna från allänheten besvarades med ett korrekt svar (enligt litteraturen) men inte blev rätt för den som frågade. Hur bedömer man detta? Enligt böckerna eller enligt den autentiska situationen?
/Fanny
