Archive for maj, 2008
Kemi i bilder
Ylva Dahlman pratade om hur hon tillsammans med några kemilärare har introducerat ett helt nytt moment i kemiundervisningen i Uppsala: måla det du inte förstår! Studenter på tre olika kurser på olika nivåer har fått i uppgift att måla det de inte förstått av lärarens genomgång om ett moment som traditionellt brukar anses väldigt svårt. Genom att sedan titta på sin egna och andras bilder tillsammans med läraren har de kunnat diskutera kring sina kunskaper och luckorna i dem på ett konstruktivt sätt. Resultatet är att studenterna tvingas att reflektera över sitt lärande samtidigt som läraren lättare har kunnat idenfiera vad varje individ har fastnat på och därmed kunnat ge mer precis hjälp.
Tyvärr har en sådan här nymodighet fått ett relativt svalt mottagande av kemistudenterna som är vana vid betydligt mer klassiska undervisningsformer. Jag och större delen av de övriga åhörarna blev dock eld och lågor över detta inspirerande föredrag – bäst hittills!!!
/Tomas Ö
Vad de nya studenterna vill ha
Lyssnade på Claire Englunds föredrag ”Educating the ne(x)t generation” som bl.a. tog upp frågan vad dagens studenter i åtta olika EU-länder förväntar sig när det gäller ny teknologi inom utbildningen. Detta skiljer sig lite åt mellan länderna, bl.a. lägger svenskar, tyskar och holländare mest vikt vid att det ska gå snabbt att använda sig av teknologin, tyskarna är de enda som lägger stor vikt vid att det ska vara snyggt förpackat medan samtliga länders studenter lägger allra mest vikt vid att kvaliten på t.ex. utlagt material ska vara bra och uppdateras ofta. Tekniken ska premiera socialt samspel och interaktivitet men det visuella är, som sagt, inte lika viktigt. Inte heller learning by doing är särskilt hett och det finns absolut inga krav på att ny frontteknologi ska användas, något som har överraskat många lärare. Det är överlag en rätt enkel inställning från studenterna som framträder: det ska vara smidigt och hög kvalitet, annars får det vara. Tja, vad ska man säga? Även studenter är människor…
/Tomas Ö
Bedömning av pedagogisk skicklighet
Har varit på två sessioner om pedagogisk meritering och bedömning av pedagogisk skicklighet. Båda två var väldigt inspirerande för mig som är rätt oerfaren vad gäller sådana frågor. Som tidigare aktiv inom studentkåren har jag ofta diskuterat pedagogisk meritering och bedömning eftersom det har funnits och finns problem med detta, särskilt vad gäller rekrytering och belöning. Problemet är, har jag fått intrycket av, att det är väldigt svårt att utveckla något som är så luddigt. Det jag fick lära mig idag visade tyvärr med stor tydlighet att jag varit alldeles för naiv, det finns redan massor av bra idéer om kriterier, belägg och standarder som går långt mycket längre än vad jag kunde ana. I Lund arbetar man i samband med de sk. pedagogiska akademierna med dessa frågor och det verkar minsann gå riktigt bra. Även i Uppsala har man kommit en bit, bl.a. genom utformandet av instruktionerna till de sakkunniga. Känns riktigt upplyftande att det redan finns så mycket bra som det inte borde vara alltför svårt att ta till sig. I glädjen över de här upptäckterna är det dock två saker som gnager mig, för det första ångrar jag bittert att jag inte hade mer kunskap och skrek mer när jag lät tveksamma fall passera och för det andra är det faktiskt väldigt lite av allt detta bra som verkligen används så att det syns utåt. Om det beror på att man vill dölja något eller på att allt inte är lika bra som papprerna säger låter jag vara osagt…
Ämnet knyter även an till Anders Ahlbergs föredrag om hans undersökning av undervisningens status bland lektorer och professorer på den forskningstunga naturvetenskapliga fakulteten i Lund. Resultatet är verkligen intressant, jag rekommenderar att läsa artikeln; du hittar den här (inte för att jag har hunnit göra det själv än, men ändå). Antar att ingen blir förvånad om jag avslöjar att många lärare betraktar lärandet som något som händer bara lärarna och den akademiska miljön är bra? Inte heller att många vill ha tid till egen forskning som belöning för goda pedagogiska insatser istället för mer tid till pedagogisk utveckling kan tyvärr anses vara det, inte för mig som är naturvetare i alla fall.
/Tomas Ö
Rollen som lärare
Flera av dagens sessioner har inbjudit till reflektioner kring lärarrollen, bl a Thomas Fritz runda-bord-samtal som tog upp frågan om klokhet är något som bör implementeras i synen på kunskap. Utgångspunkten var – inte helt otippat – den nya tiden och den nya generationen studenter (som för övrigt tycks vara en ganska osorterad skara vars största gemensamma nämnare är att de befinner sig mitt i ett aldrig sinande informationsflöde). Många av deltagarna verkade vara rörande överens om att klokhet faktiskt bör ingå i nutidens kunskapssyn, ska detta möjligen tolkas som att det är ett inslag som har saknats bland studenter ett tag? (wink, wink) Hur som helst är det ett spännande problem att teoretisera kring. Vad är egentligen klokhet och är det överhuvudtaget något man kan lära sig eller för den delen lära ut?
Också Eva Skåreus tog upp synen på lärarrollen, i form av bilder som hennes bildlärarstudenter skapat utifrån temat ”Vem är du som lärare?”. Intressant var att det professionella i yrkesrollen fick stå tillbaka för bilder där olika sorters hjältar stod i fokus. Detta skulle kunna tolkas som en önskan att bli en heroisk förebild för sina framtida studenter, en slags hjältelärare som kan spåras till filmer som Döda poeters sällskap och Mona Lisas leende. Undrar om det är en genomgående önskan hos blivande lärare och vad händer då i så fall när verkligheten knackar på? Visst har jag innerligt uppskattat många av mina lärare, men jag har aldrig yttrat det genom att kliva upp på bänken och utropat: – Oh captain, my captain!.
//Mia
Loggningars meningsfullhet
Att elever loggar för att se sitt lärande kan vara en bra idée. Risken kan är dock att det kan bli ett för stort moment för eleven och att det ses som något tidskrävande.
Min erfarenhet är att det loggas väldigt mycket i vissa kurser. detta gör att jag som student tillsl ut skriver för skrivandets skull istället för att lägga ner ett engagemang i det hela.
Min åsikt är att logga med längre mellanrum och då istället göra djupare loggningar. jag toro att man kommer åt den avsedda effekten bättre då!
/Åsa
Informationskompetens…
Informationskompetens är ett begrepp som kanske inte alla studenter har träfat på. Hur söker man sin information i olika databaser, på nätet på biblioteket? För visst är det en kompetens att kuna söka bland artiklar och liknade på flera olika sätt på olika ställen och därmed även ha en viss koll på källan?
Vem är det som har ansvaret för att studenterna lär sig att söka sin infromation, står det med i kursplanerna och hur kan man lära ut informationssökning. Är det ämnesspecifikt eller ämnesövergripande? Är det en kompetens som kan användas ute och efterfrågas ute i samhället?
En tanke som lyftes under rundabordssamtalet kring studenters informationskompetens var att bibliotekarierna kan ingå i utbildningen av studenterna inom dett. Ett exempel från en skola är att när elever skriv A och B uppsatser ingår det att skriva om sin informationsinhämtning. bibliotekarien bedömmer denna del och kan troligen även se den utveckling som finns hos eleverna.
/Åsa
Autentiska examinationsformer
Under detta förmiddagspass lotsade två entusiastiska föreläsare från SLU oss åhörare genom en dragning kring autentiska examinationsformer. Under en tid har de arbetat praktiskt med studenter kring denna form och delgav oss resultatet av detta.
Mest av allt tyckte jag att de verklighetsförankrade uppgifterna såsom frågor från allmänheten var ett intressant och innovativt arbetssätt. Mer konkret innebar det att personer kunde ställa frågor kring sina husdjur till studenterna. En uppgift som sådan ger studenten ett ansvarstagande och visar tydligt att lärarna litar på studenternas kunskap att de klarar av att genomföra uppgiften.
Jag tror framtiden kommer att kräva mer arbetsmarknadsanpassade examinationer och uppgifter både ur ett konkurrenshänseende samt att få en verklighetsförankring till ett liv utanför akademin. Formen att sätta studenter i situationer som kan uppkomma efter examen, höjer kvaliteten i utbildningen som sådan. Återigen ser jag kopplingar till mina egna studier, motivationen ökar när man kan sammankoppla teorin i praktiskt arbete. För få utbildningar och kurser har en teoretisk ingång, som inte säger något om hur tillämpbara teorier är i arbetslivet.
Hur kan man då genomföra examinationer på ett rättsäkert sätt? En av åhörarna poängterade svårigheten att bedöma denna form om den blir tagen ur sin kontext. För att förtydliga kan jag ge exemplet VFU, för där sker en del av examinationen av studenten i dess rätta miljö, det vill säga studentens kommande arena, klassrummet. Detta är en intressant reflektion och bör även överföras till andra utbildningar som har praktik. En fältrapport baserat på praktik återger inte sammanhanget på samma sätt som när en handledare kommer ut och bedömer studenten i den rätta kontexten.
/Monica
