Första dagen…

maj 7, 2008 at 4:13 e m asakar Lämna en kommentar

Efter en lång tågresa (5 timmar) var jag äntligen framme i Kalmar! Väl på Brofästet fick jag mitt rum och han lägga in väskan innan det var dags för lunch. Därefter började NU2008.

Under välkomsttalet kom en intressant aspekt upp som berör de kurskataloger där högskolorna presenterar sina program. De är tydligen mer eller mindre helt riktade till personer i åldrarna 19-25 år. Dessutom skrivs det inget om parallellayrken eller om förändringar som har gjorts inom programmen. Som student tycker jag att ett program som utvecklas är intressant och lockar betydligt mer än ett som kan tyckas stå i stiljte. Dessutom lyftes att det som en högskola idag kan vinna studenter på är bra pedagoger och nöjda studenter. Visa mer av det i kurskatalogerna!

Pat Hutchington från USA var inbjuden som föreläsare och detta kändes nästan tvunget att gå och lyssna på. Trots mina något knaggliga kunskaper i engelska lyckades jag hänga med bra.

Pat talade om hur en förändring inom pedagogiken där trenden går mot att elevens upplevelse av sitt lärande ska stå i fokus. Sammanfattningen var i fyra punkter.

Lyssna på studenten och involvera henne/honom i arbetet med undervisningen och i lärandet.
Dela och diskutera frågor med dina kollegor.
Dokumentera upptäckter.
Bjud in andra.

Under eftermiddagen var jag även med på en workshop. Detta dels för att jag kände mig trött och det var dags för aktivitet dels för att titeln ”Släpp kontrollen och låt studentera skärpa sin förmåga och drivkraft – inquiry based learning” lät spännande.
Det hela inleddes med quescussion vilket innebär att man ska diskutera genom att enbart ställa frågor. Trots att detta låter som en omöjlighet var det faktiskt helt möjligt att genomföra en slags diskussion. Vad vi egentligen fick fram är svårt att säga, men det blev många frågor…
Det som kom fram senare var att för att en student ska trivas och stanna kvar på sin utbildning är trygghet och socialationen viktigast. Om studenten känner sig trygg och kan vara den han/hon är och blir sedd för det är det större chans att utbildningen slutförs på utsatt tid.
I ovanstående kan jag känna igen mig. Högskolan i Halmstad är en liten skola men otroligt trevlig. Kontakten med lärarna är äkta och det käns att de bryr sig om oss studenter. Att matteläraren, som vi hade för över ett år sedan ,stannar och småpratar lite är väl ett bra tecken på god kontakt mellan lärare och student!

Vidare diskuterades det en del om vikten av reflektion kring studentens egna lärande. Det är viktigt att se sitt lärande och sin progression. Frågor som är bra att lyfta är vad som gick bra/inte bra samt varför.

Avslutningsvis kan jag vidabefodra följande :Att lära är inte samma sak som att kunna.

/Åsa