En genomgående slutsats under den här konferensen har varit att vi lever i en ny tid och i många fall stavas den ”nätbaserat lärande”. Tekniken har fullkomligt exploderat de senaste åren och helt klart är den här för att stanna. De omedelbara fördelarna är uppenbara: lägre kostnader för lärosätena och ökad flexibilitet i tid och rum. Men igår under Marita Ljungqvists presentation slogs jag av tanken att dessa fördelar även kan innebära en fara.
Själva huvudpoängen med presentationen var hur man kan göra e-lärande mer flerdimensionellt och därmed erbjuda ett fullgott alternativ till campusundervisning, men även frågan om kvalitet och uppfattningen att nätkurser skulle vara någon slags ”light-kurser” togs upp. Kursen Ljungqvist använde som underlag innehöll få obligatoriska moment vilket förklarades med kravet på flexibilitet från studenternas sida, och dessutom med att många inte läser i syfte att ta poäng utan mest för att det är kul (vilket i och för sig är en anledning så god som någon). Jag tror inte att nätkurser i sig innebär lägre kvalitet; jag har själv studerat via nätet och till och med upplevt det motsatta. Men faran skulle kunna ligga i att vissa lärosäten ”kastar in” nätkurser dels för att det ligger i tiden och dels för att locka nya studentgrupper till lägre kostnader, utan att ha den nödvändiga kompetensen. För den nya tekniken innebär inte bara nya möjligheter utan även krav på ny kunskap, för att inte tala om en helt slags ny kreativitet. Och kanske, kanske händer det ibland att man ”flirtar” med studenterna och sänker kraven för att tillgodose deras behov av flexibilitet?
Exempel på exakt hur bra nätbaserat lärande kan bli tog Jan Herrington upp i sitt key note-tal Web Environments and Authentic Learning. Där presenterades inte bara ett fullgott alternativ till traditionell undervisning, utan i flera avseenden kanske till och med ett bättre då den nya tekniken ger oändliga möjligheter till interaktivitet, flerperspektivtänkande och produktion snarare än reproduktion. Men precis som med The Scholarship of Teaching and Learning krävs det ett speciellt tänk och kreativa lärare. Lärare som våga ställa krav på aktiva studenter som engagerar sig i sin egen lärandeprocess.
Som jag ser det är det bara våra egna begränsningar som bestämmer vart den nya tekniken tar oss. Eller som en nätkurslärare sade igår under lunchen: – Är man besluten att måla fan på väggen så dyker han så småningom upp.
//Mia